Första recensionen från Dast Magazine

#Thureochvattenhästensöga

Vi fick en fantastiskt fin recension på "Thure och Vattenhästens öga", 9 - 12 år.

Så varför inte passa på att beställa den som julklapp? Här är ett utdragur recensionen: 

Det som börjar som en äventyrsberättelse får efterhand mer fantasyliknande inslag och det visar sig att författaren Monic Arvidson W, som skriver spännande och lättläst, är hemmastadd på både österländsk, sydafrikansk och fornnordisk mytologi och väver in allt detta i en historia som faktiskt inte enbart intresserar målgruppen som är barn mellan 9 och 12 år. Även jag, betydligt äldre,fascinerades.

 

Och här kan du läsa  hela recensionen: 😀

http://www.dast.nu/recension/thure-vattenhastens-oga

 

Boken finns hos Adlibris, Bokus och övriga bokhandlare med ett bra sortiment. ;)

#Minnashemlighet

 MInnas hemlighet från 12 år

Minna har en särskild gåva. Hon är utvald och när detta blir klart för henne gör hon intre och yttre resor i tid och rum, mellan olika dimensioner och världar, verkliga och sagolika. På vägen möter hon olika varelser och utkämpar kamper mot ondskan.

Det är spännande, mycket fantasifullt och ganska klurigt.

Böckerna om älvan Minna

Böcker som du kan försjunka i.

#älvanminna

Minna - en älva också för vuxna

Den ständiga kampen mot ondskan. Sagornas grund är också basen i Uppsalaförfattaren Monic Arvidsons böcker om tjejen och älvan Minna, som otippat har fått mig fast. Jag som inte ens gillar fantasy. Men här lyckas författaren fånga in läsaren i sitt sagogarn.


Vad är det som gör att man inte kan släppa taget om en bok? Spännande handling, personer som snabbt kommer en nära, ett språk som håller - det bjuder Monic Arvidson på i sina (hittills) två böcker om älvan Minna som både är en vanlig tjej och en älva, med uppdraget att kämpa för det goda. "Minnas hemlighet" och "Minna och monsterungen".

Det vimlar av fantasyböcker, gamla som nya. C S Lewis, Ursula Le Guin m fl stora och etablerade mästare i genren. Men man måste inte alltid gå över ån efter vatten.

Uppsala har flera nutida fantasyförfattare, till exempel Mattias Lönnebo, som också bloggar här på Litteraturmagazinet. Och så nu Monic Arvidson.

Vem är hon och varför skriver hon fantasy? Journalist och författare presenterar hon sig som på nätet.

Jag frågar henne per mejl och får veta att hon började skriva veckotidningsnoveller i tonåren och även skriver en och annan sådan i dag. Att hon har skrivit flera andra böcker. Att hon inte hade siktat på att skriva fantasy/saga, men att hon plötsligt gjorde det och att möjligheten att verkligen hitta på, fantisera utanför verklighetsboxen, är något som tilltalar henne.

-Jag fick blodad tand när jag skrev och illustrerade bilderboken "Leka med Stjärnor" 2011, som egentligen inte var tänkt att bli en bok utan en utställning. Men fantasyn har nog alltid funnits med mig som en vän och en tröst när det varit motigt, skriver hon i ett svarsmejl som avslöjar att hon inte bara skriver, utan också målar.

Där är det förstås: fantasin som tröst, som motvikt, som en tankstation för kraft och mod och lust. Som när man var barn. Fungerar på vuxna också.

Efter den första boken om Uppsalatjejen Minnas äventyr kom uppföljaren "Minna och Monsterungen" där den oerhört jobbiga, aggressiva, farliga monsterungen kanske visar sig vara något annat, en individ med stora förmågor. Ungefär som bråkstakarna i en klass och även mobbarna kan bära på förmågor som de inte ens vet om, reflekterar mitt "verklighetsjag".

Det är den här närheten mellan vår upplevda verklighet och den flödande fantasin, som Monic Arvidson är så bra på, att jag gärna vill läsa bok nummer tre, som jag hoppas hon skriver på just nu!

Minna rör sig både i tid och rum: till det förgångna och till framtiden och mellan världar i universum. Hennes dubbelliv som tjej/älva börjar med en vit ekorre och ett hål i marken - en liten vinkning till Alice i Underlandet. Men inte mer än en vinkning. Minna har sin helt egna story.

Inspirationen till en del av de miljöer som beskrivs kommer från Armenien, ett land som med sin 6000-åriga historia och storslagna natur intresserar författaren. Till exempel har Urartugården, som figurerar i bok nummer två, fått sitt namn av det ställe där Noaks ark strandade, berättar Monic Arvidsson i ett mejl. Alltså Ararat, förmodar jag.

-Det är lustfyllt att hitta på saker, skriver Monic Arvidson.

Och banne mig, är det inte minst lika lustfyllt att läsa hennes påhitt och hänga några timmar med Minna i de olika världar hon besöker!

PS Monic Arvidson har pubicerat böcker på olika förlag, men böckerna om Minna äger hon själv.

 

Lena Köster, Litteraturmagazinet.se

 

http://www.litteraturmagazinet.se/lena-koster